MINUS 55 KG

Usch idag känns det inget bra.. Först mådde jag toppenbra igår, jag kände mig lugn, avslappnad och tillfreds, men så helt plötsligt, när jag skulle åka hem från DBT-fikat och pratade med pojkvännen i telefonen, då vände det totalt. Jag kände mig helt missförstådd och det kändes som att jag inte fick det gensvar jag ville ha alls. Jag kände mig tom i skallen och kunde inte komma på något intressant att säga och fick bara en massa dömande tankar om mig själv.

Sov inte sådär toppenbra inatt heller, ska börja med sömntabletter igen, för jag måste få ordning på mina sömnrutiner. Låg och halvsov ända till 12 då pojkvännen ringde för att bestämma om dagens planer, och samma känslor och tankar fanns kvar. Och de finns kvar än!

Men nu slår det mig att jag säkert är sårbar eftersom mitt energiintag är så lågt och jag har sovit dåligt en längre tid, så jag tolkar saker på ett sätt som jag normalt inte gör. Men jag önskar att jag inte gjorde såhär, för det är så otroligt påfrestande och det förstör så mycket helt i onödan. Så vad ska jag göra nu? Hur ska jag hantera det här?

Stanna upp.

Observera vad som händer. Jag dömer mig själv och tolkar saker på ett sätt som jag inte brukar. Jag är sårbar pga saker som händer i min kropp pga måltidsersättningen och att jag har sovit dåligt en längre tid. Jag observerar att min stressnivå ligger högt då jag har svårt att sitta still och det känns som att jag går på högvarv, trots att jag inte gör mycket alls. Jag har hjärtklappning och jag känner att jag vill gråta. Jag vill helst gå och lägga mig igen och låta bli att interagera med andra människor. Jag är rädd för att bli sårad, för att få intensiva känslor som jag inte kan hantera, jag är rädd för att visa mig sårbar.

Acceptera att det är som det är just nu.

Svara eller släpp. Jag väljer att svara genom att validera mig själv och mina känslor. Detta är ett beteende som ofta uppkommer då jag är sårbar. Mina tankar är bara tankar. Det är förståeligt att jag blir ledsen när jag dömer mig själv och att jag blir rädd att jag inte ska kunna hantera mina känslor, då detta är något som tidigare ofta hänt i mitt liv.

Jag gör en andningsövning och bestämmer mig för att vara medvetet närvarande när jag duschar. Hjärtat slår långsammare, men ändå inte helt normalt. Om jag inte känner mig lugnare och mer avslappnad efter duschen får jag göra samma sak igen.