MINUS 55 KG

Ja idag är det 6 månader sedan jag bestämde att jag och Joakim är ett par. I hans ögon var vi redan det, men eftersom jag har lite knasiga grejer för mig ibland så kunde jag inte bestämma det helt och fullt förrän den 10e juni 2011. Dvs för exakt 6 månader sen.

Det här med datum och sånt har aldrig varit särskilt viktigt för mina pojkvänner. Ibland har födelsedagar och högtider heller inte spelat så stor roll och jag var glad om det ens kom ett grattis eller god jul. Själv har jag alltid sagt att det är de små dagarna som räknas och att Alla Hjärtans Dag och Årsdagar osv bara är kommersiellt bullshit. Men lik förbannat trillar jag dit varje gång och har stått där, besviken och ledsen över att killen inte planerat in något romantiskt.

Förut skojade jag och mina vänner ofta om att jag är oromantisk men nu tror jag snarare att jag egentligen är väldigt romantisk, men lite rädd för att våga vara det fullt ut. Jag tror att jag pga min dåliga självkänsla inte vågat hoppas på att få bli uppvaktad med romantiska gester, och därför försökt låtsas om att jag inte bryr mig. Men faktum är att jag faktiskt gör det..

Men det är fortfarande de små dagarna som är viktigast! Att pojkvännen tar med mig till ett ställe han vet att jag tycker om, eller att han skickar ett gulligt sms när jag minst förväntar mig det, att han ler och ser in i mina ögon samtidigt som han smeker min kind, att han håller om mig när jag är ledsen eller rädd, att han ger mig saker han vet att jag blir glad av.. Allt detta gör jag för honom, och om han gör detta för mig, då vet jag att han tycker om mig.

Visst hade jag blivit överlycklig om han överraskade mig med något romantiskt idag men samtidigt visste jag ju att han var upptagen, så jag hade inte direkt förväntat mig det. Visst är det konstigt att något så banalt ändå kan betyda rätt mycket? Men skulle det betyda mindre om han överraskade mig en annan dag? Verkligen inte! Det är sånt som är värt att komma ihåg, alla de dagar och stunder då vi haft det bra, no mather what day it was..

Och vi har haft väldigt många bra dagar och stunder! Trots min depression och ångest och alla mina problem så har vi haft väldigt bra för det mesta och jag är otroligt glad över att vi träffade varandra. Och jag vill bara säga att Joakim är den mest underbara pojkvän jag någonsin haft. I överlag anser jag att ingen av mina pojkvänner har varit dåliga på något sätt, vi har bara varit väldigt olika. Jag och Joakim är också olika men vi har så roligt ihop ändå, och det är jättehärligt!

Åh, saknar honom massor nu..