MINUS 55 KG

Med syreslang i näsan trodde jag det skulle vara omöjligt att sova inatt, men nä det gick finfint! Dock var jag vaken längre stunder då min rumskompis Caroline hade väldiga smärtor och inte kunde sova eller ligga bekvämt. Usch vad jag tyckte synd om henne! Som tur är var Sköterskorna snälla och tog hand om henne. Men när jag väl sov, då sov jag verkligen ordentligt! Blev väckt kl 6 då det var dags för medicin och sen var jag pigg som en mört och kunde inte somna om innan det var dags att gå upp och äta frukost 7.30, då vi nypoererade också skulle få besök i matsalen av Dietisten som skulle repetera kostråden. Tyvärr funkade det inte så bra för mig med frukosten, jag var yr och mådde illa, hade svårt att se ordentligt och kunde inte få i mig allt jag skulle (1,5dl fruktyoughurt). Det kändes inte så kul!

Efter det kom Kirurgen förbi och kollade läget och vi bestämde att vi skulle kolla hur det gått med maten efter lunch och stämma av då igen. Han är så skön, min Kirurg! Jag gillar honom verkligen. I alla fall så gick mellanmålet (1,5dl saftsoppa) bättre och även lunchen gick bra, det blev Keldas Karibiska soppa (2dl). Men jag kände mig fortfarande osäker på att åka hem då jag hade väldigt ont pga all luft som blivit kvar i magen efter operationen och som inte hittar ut och som trycker på i magen, som redan är öm efter den omprogrammering som skett. Är säker på att magen också är är chock och inte fattar vad som hänt. Så jag och Kirurgen bestämde att jag ska stanna kvar här till imorgon! Känns jättebra att de inte skickar hem mig direkt och att jag får känna mig trygg här med all hjälp som finns om det skulle hända något.

Har varit lite piggare idag när det inte gjort ont, så har promenerat lite och bekantat mig med de andra på sjukhuset. Det har kommit fler patienter nu, en av de är Victoria, som jag också träffade och pratade lite med i Måndags på Infomötet. Hon är jättetrevlig och i min ålder, så det känns kul att ha någon jämnårig att snacka med.

Finaste Joakim kom också och hälsade på mig, jag är lite förvånad över hur söt och rar han har varit dessa dagar. Det var jättemysigt att han kom, vi promenerade också i trapporna och kramades/pussades litegrann, det kind of made my day, om man säger så!

Lite lite lite luft har också lyckats hitta ut och för varje gång det händer så gör det mindre ont en stund! Men så jobbigt att gå runt på ett Sjukhus fullt av folk när man behöver fisa hela tiden!!! Nu känner jag att jag är redo att åka hem imorgon, hahah. God natt!