MINUS 55 KG

Blä. Just nu känns det som att jag håller på att sabba alltihop.. Har ätit som ett jävla arlse den här veckan. Mycket choklad (mörk i och för sig), nötter, druckit läsk osv. Det känns som att jag gått tillbaka till mitt gamla, destruktiva ätbeteende, det känns som att jag äter fel för att straffa mig själv. Men för vad? Min ekonomi börjar ordna upp sig, min terapeut ger mig massor med beröm och jag känner mig rätt stolt över mig själv. Vad är det för lömska, dömande tankar som jag lyckas göra mig själv illa med utan att jag ens märker det?

Jag åt pizza för första gången i fredags. Sov över hos Tova och vi körde lite fredagsmys. Det var gott med pizza och jag var mätt och nöjd efter en bit. Men sen frågade Tova en timme senare om vi skulle dela på det som var kvar, och då ville jag det. Varför då, liksom? Jag kunde inte komma på något bra svar och jag blev sur på mig själv för att jag tillät mig att misshandla min kropp på det där sättet.

Jag har också druckit otroligt dåligt med vatten under helgen, det är mycket svårare med det då än under veckorna då jag har ett bättre schema. Jag har också varit förstoppad i ett par dagar, och då har jag känt mig så himla tjock! Jag menar, om jag trycker i mig en halv pizza och sen funkar inte min ämnesomsättning som den ska, det är klart att man blir orolig då.. Jag har också dåligt samvete för att jag ännu inte kommit igång med någon träning.

Jag skrev ju upp mig på Itrim för två år men jag har känt länge att Itrim egentligen inte passar mig så bra som jag skulle vilja. Dels så fungerade ju inte min viktminskning så som jag hade tänkt, och så ville de att jag skulle fortsätta i en grupp med folk som blivit viktstabila osv. Kändes inte bra, kunde inte ta in något som sades där. Samma med träningen då jag blir stressad av det här att man ska byta station hela tiden, och andra människor som tränar och går precis bakom en och kanske tycker man är för långsam i bytena.. Plus att jag har så jääävla ont i fötterna jämt, bara av att jag går när jag gör mina vanliga dagssysslor, så att träna gör det hela knappast bättre.. Och så självklart det största problemet, att det är så fucking jävla dyrt! 645 jävla kronor varje månad.. Och jag som har minimum-inkomst, liksom!

Jag har försökt få dem att fatta att jag inte har råd flera gånger men de har inte brytt sig så mycket.. Har man skrivit på ett kontrakt så har man ju bara sig själv att skylla. Men i fredags så hade jag en sån jävla tur, jag satte mig ner med min hälsorådgivare, som har varit en riktig ängel, och så förklarade jag bara läget som det är, att jag har fan inte råd, och speciellt inte nu när jag inte kan utnyttja det jag betalar för.. Och hon sa bara direkt att nä, fan, vi gör ett avslut nu på en gång. YES!!! Fan så jävla glad jag blev över att jag får slippa den där jävla skiten. Visst, jag diggar Itrom och hela deras koncept, men det funkade helt enkelt inte på mig så bra, och det är jag jävligt ledsen för, men vad kan jag göra åt saken? Nu är det ju som det är.

I alla fall så har jag bestämt att jag ska börja simma. Bra träning som tränar hela kroppen, stärker ryggen och bröstmusklerna, precis vad jag behöver. Dessutom, så är det ganska avslappnande, speciellt när man bastar efteråt. Snacka om att detta passar mig som försöker bli bättre på att vara mindful och hitta saker som gör mig mindre stressad istället för tvärtom. Så jag tycker det är ett jävligt bra beslut! Sen har jag också införskaffat mig en träningscykel! Jag hittade en begagnad på en köp/sälj/byt-sida, det är en sån jättegammal som inte är elektronisk alls, vilket gör att den är liten och enkel och inte tar så mycket plats, och jag fick den för bara 100kr! Så jävla nöjd jag är med det, kan sitta och cykla 30min i början och sedan öka, utan att det belastar fötterna och jag kan se på tv samtidigt, haha. Så najs! Så slipper man bry sig om det regnar osv, man kan alltid träna ändå.

Skönt i alla fall att något går åt rätt håll. Är säker på att om jag bara håller ut, gör mitt bästa att försöka äta rätt osv, så kommer det nog gå bra.. Men jag är orolig, ändå.