MINUS 55 KG

Usch, idag är ingen vidare bra dag. För det första kunde jag inte sova igår. Min magkatarr gjorde det helt omöjligt! Jag hade sån fruktansvärd smärta i magen som var helt uppsvälld. Måste varit alla de där popcornen och läsken! Jag gick och la mig vid 22, vid 00 gick jag till slut upp och satt och fixade med min ansökan till SOC. Till slut, vid halv två hade smärtan gått över och jag kunde slappna av och somna.

Sen hade jag jättesvårt att komma upp imorse, och när jag väl kom upp fick jag inte i mig någon frukost, osv osv.. Men till slut kom jag i alla iväg till skolan, och då insåg jag att vi inte hade lektion idag. Jättekul. Då hade jag ju kunnat ta det lite lugnare imorse.. Suck. Jag försökte sätta mig ner och plugga lite på egen hand inför provet på onsdag (sista provet för terminen, Negativa tal, superlätt), men jag kunde inte tänka. Det kändes som om jag inte hade sovit på en hel vecka.

Istället tog jag mig iväg till SOC-kontoret där jag kopierade alla papper och till slut lämnade in min ansökan. Vi får väl se när jag får komma dit och träffa en handläggare och när jag får pengar, men jag skulle gissa att det dröjer ännu en månad. Jag får ju min Aktivitetsersättning av Försäkringskassan på måndag i alla fall..

När jag kom hem åt jag lunch och la mig på soffan, jag var helt övertygad om att jag skulle somna, men det gjorde jag inte! Har bara legat och tittat på tv-serier och känt mig sjuk. Fötterna gör fortfarande omänskligt ont, magen gör ont, och tandköttet gör ont.. Jag hade planerat att städa och åka och storhandla idag, men det kändes som helt omöjliga uppgifter.

Men så när jag legat på soffan i kanske 3h, då fick jag plötsligt en våg av energi, men just när jag satte mig upp kom världens migränattack. Aj aj aj! Så det var bara att ta en migräntablett och lägga sig ner igen. Men den här gången stängde jag datorn, släckte lampan och tog av mig glasögonen. Precis när jag börjat slappna av så ringde telefonen. Det var käraste Eva ifrån söder som var pratsugen. Henne kan man aldrig säga nej till! Vi hörs så sällan nu för tiden och jag saknar henne massor. Det var trevligt att få höra hennes röst! Det enda problemet är bara att vi aldrig lyckas prata korta stunder, utan det hinner lätt gå tre timmar innan vi äntligen lyckas slita oss. Vilket vi också måste, för det är inte bra för någon av oss att prata så länge i telefon! Men, härligt var det.

Precis efter jag lagt på luren ringer Joakim och vill komma över. Så nu sitter jag här och väntar på honom, migränen har äntligen lättat och jag ser väldigt mycket fram emot att få sova..