MINUS 55 KG

Som ni vet så går jag i skolan. Men det är ju bara för 3 månader, då det är en grej mellan Arbetsförmedlingen och skolan. Dvs, jag får alfa-kassa 50% för att jag är arbetslös och de på Arbetsförmedlingen tipsade om detta samarbete, att jag kunde gå 3 månader på den här kursen för att liksom ha något att göra och för att bota skräcken för att gå tillbaka till skolan.

Tidigare har jag ju studerat filmvetenskap och rörlig bild med syftet att bli regissör. Vilket jag blev också, vilket jag ÄR. Men jag pallar inte jobba med det. Det är mer som en hobbygrej, har jag kommit fram till. Så i somras kom jag fram till att jag skulle bli lågstadielärare. Jag älskar ju barn och tycker om att jobba med människor, och gillar det där psykologiska och pedagogiska. Så det passar ju perfekt! Men för att jag ska komma in på lärarutbildningen så krävs det att jag har betyg i Matematik B och Samhällskunskap A. Vilket jag för tillfället inte har. Därför hade jag ändå tänkt gå på folkhögskola för att ta just dessa kurser. Jag provade med komvux först, i höstas, men insåg att det verkligen inte skulle fungera. Alldeles för mycket eget ansvar, och alldeles för svårt.

Så när den här möjligheten dök upp med Skeppsholmens Folkhögskola, då hoppade jag ju på det direkt. Men, det är liksom bara en studieförberedande kurs på som sagt 3 månader. Och jag trivs ju väldigt bra där! Så jag hade tänkt försöka ordna det så att jag kan fortsätta där och slutföra de där kurserna jag behöver.

Men som ni kanske läst tidigare så har jag väldigt ont om pengar. Det är inte mycket pengar man får när man är sjukskriven och arbetslös. Och att dessutom gå på ITRIM som även om det inte kostar mycket pengar, ändå kostar. Så jag har nu insett att jag måste ha ett jobb. Och det är inte första gången! Innan jag började på skolan hade jag varit arbetslös i 1,5 år. Så tro mig, jag HAR försökt att få ett jobb. Och det har inte varit såhär svårt förut. Det har nog mest med lågkonjukturen att göra. För jag har ett långt CV med mycket erfarenhet från många tidigare anställningar. Så egentligen borde jag kunna få ett jobb ganska lätt!

Men, som sagt, det har varit riktigt riktigt svårt de senaste 2 åren. Men jag tror att den här gången blir det annorlunda. För nu mår jag bra, mycket bättre än jag gjort de senaste 2 åren, mycket tack vare min terapi, och såklart, ITRIM, så jag tror ärligt talat att om jag bara är tillräckligt envis och kämpar riktigt hårt, så kommer det nog att lösa sig. Dessutom så är ju ekonomin på väg upp nu igen, så det finns helt andra möjligheter nu.

Ja, så jag har sökt skitmånga jobb nu de senaste dagarna och jag hoppas att ni håller tummarna för mig där ute!